fredag 3 februari 2017

Tyvärr tar vägen slut här.



Jag hade ju tänkt att blogga ytterligare något år om den första tiden som barnmorska med alla känslor det innebär. Men sist jag arbetade hade jag ett samtal med chefen, flera kollegor till mej hade påtalat för henne om min blogg och om det olämpliga i att jag skriver om osäkerhet å annat.
Som ny på arbetsplatsen har jag ingen större lust att tjafsa även om jag tänker ett å annat om dessa "flertalet kollegor" som springer till chefen å skvallrar.
En dödssynd på andra ställen jag arbetat.

Alltså har denna blogg tjänat ut sin roll.
Tyvärr. Jag hade gärna dokumenterat min resa här. Jag tror oxå att det är en blogg som behövs för människor som sadlat om eller står i begrepp att sadla om i livet. En av anledningarna till att denna blogg startades var för att jag själv saknade en liknande blogg-

Till er som följt mej, blivande kollegor som kommenterat, jag önskar er all lycka till. Var rädda om er och traggla den förbannade metodiken.

Puss/ Asta

5 kommentarer:

  1. Det har vært fint å følge deg her. Lykke til som jordmor🤗

    SvaraRadera
  2. Åh så trist...
    Lycka till och tack för inspiration och för att jag har fått följa din resa!

    SvaraRadera
  3. Vad synd! Har varit jättekul att läsa den här bloggen!

    SvaraRadera
  4. Jag läser nu till BM och hittade idag din blogg... vad synd att du inte längre kan fortsätta. Du nämner din "andra blogg" i en del inlägg, vad heter den?

    SvaraRadera
  5. Tråkigt, men du kan ju skriva anonymt istället:) Det är intressant att följa en blogg där det finns mycket igenkänningsfaktorer. Alla känner sig såklart osäkra i början men det kan kännas som en är ensam om det. Att inte låtsas om sina brister och sin osäkerhet är långt mer oroande och patientosäkert. Hoppas du har kommit in i det lite bättre nu:)

    SvaraRadera