Det är intensivt, livet som barnmorskestudent, vansinnigt intensivt.
Jag har gjort lite mer än halva Förlossningskonst I och jag vill aldrig att det ska ta slut.
Det känns nästan lite jobbigt att halva utbildningen är gjord.
Dels (och kanske först och främst) är det så mycket att lära och så mycket som jag inte kan.
Dels är det... möjligen bortsett från barn och barnbarn... det roligaste jag någonsin gjort.
Hittills har det inte varit så tufft mentalt som jag förväntat mej, däremot väldigt mycket roligare än vad jag kunnat drömma om.
Kanske borde jag gjort detta för länge sen?
Well, jag vägrar att vara bitter över det utan är tacksam för att jag gör det nu.
Men visst sliter det och visst får i princip allt annat stå tillbaka.
Det märks nästan lika mycket på min familj.
Mannen är ledsen, tycker att vi aldrig ses och aldrig gör nåt kul.
Hunden är eftersatt och Noah jätte "mormorig" när jag är hemma.
Vänner får jag väl se om jag har några kvar när det här är över.
Allt är verkligen halvdant och försummat nu och jag är den som lider minst.
Bortsett från påsken har jag varit inne å jobbat hela el delar av varje helg.
Går ju med två olika handledare så därför kan det bli så och det kommer förbi så resten av praktiken med.
Skrev precis in mitt schema för sommaren på BB här i grannstaden och det ser HUR luftigt ut som helst jämfört med mitt studentschema. Och jag slipper pendlingen.
Men som sagt, det är så himla kul att det går ändå.
Nu ska jag sova. En timme senare än vad jag hade tänkt. 04:15 imorgon ringer klockan.
Puss/ Asta
