Jag ska bli barnmorska!

Det är drygt en månad kvar. En månad till jag är student.
Det känns overkligt, pirrigt och mer rätt än något annat jag gjort.
Jag är vad man skulle kunna kalla en "högmotiverad blivande student."

Jag brukar känna ängslighet inför nya, stora steg i livet, vara rädd för att inte duga, inte palla, inte förmå.
Men denna gång är de känslorna av underordnad betydelse. Jag är märkligt cool för att vara jag.
Jag känner en sådan lust å en sådan nyfikenhet inför både det teoretiska och det praktiska.
Jag längtar efter att begrava mej i tentastudier, efter att få gulmarkera och skriva anteckningar.
Jag längtar efter att få köra in handen i en vagina (åhh gud, hur lät det?!) och känna efter kanter och vidgningar. Jag längtar efter att få peppa, trösta, hålla perinealskydd och ta emot bebisar.
Å jag känner att detta val har ropat på mej med mer eller mindre stora bokstäver nästan halva mitt liv.

Jag hoppas så att jag lyckas behålla denna känsla.
Visst fattar jag att det emellanåt kommer bli tufft, att det kan komma att kännas övermäktigt, att det finns diverse problem och farthinder på vägen men jag känner att jag tar det då.
Jag är lika bra som någon annan. Har jag någonsin känt så förut?
Känt att jag duger och att jag kommer att klara av det om jag bara satsar?
Jag tror inte det.
Ändå är det modigt gjort. Jag inser det å klappar mej själv på axeln, det ÄR modigt gjort att så sent i livet sadla om och lämna sitt trygga yrke bakom sej.

Jag har läst kursbeskrivningarna och påbörjat studerandet.
Jag vill ha ett försprång eftersom jag ska en vecka till Cypern. Den veckan vill jag "läsa in."
Å det är inte svårt.
Jag slukas av litteraturen. Jag läser längre och mer än vad jag tänkt mej.
Jag slår upp, kollar upp, läser å läser.
Insuper och memorerar.

Jag ska bli barnmorska! JAG SKA  BLI BARNMORSKA!!!!

Puss/ Asta

Jag är så lycklig

Kalla mej naiv. Kanske kommer jag örfila mej själv för följande rader så småningom, men barnmorskeyrket känns som ett kall på ett helt annat sätt än andra sjuksköterskeyrken.
Vill betona att även kall skall generera vettiga löner.
Jag har drömt om detta så länge och jag skulle kunna lyssna i evigheters evighet på när barnmorskor berättar om sina erfarenheter.
Det är nåt alldeles speciellt att ha det allra äldsta yrket i världen.
Det är nåt speciellt med att få vara med på människors största dag i livet och på att få se ett nytt barn födas.
Jag längtar, jag kan inte fatta att jag väntat så länge men jag tänker inte gräma mej över det utan bara njuta av att vara mitt i händelsernas epicentrum. Problem på vägen får jag ta då.
Det är NU det händer...

Jag är så himla pepp för det här.
Jag längtar. Längtar efter att bli klar och få börja jobba men längtar oxå efter att få börja läsa.
Lära mej, förkovra mej, få sätter tänderna i sådant som jag verkligen brinner för.
Jag längtar efter de där dagarna, kvällarna och nätterna när jag kommer att sitta å slå i böcker, stryka under, skriva anteckningar. Jag längtar efter salstentor och jag längtar efter att få komma ut på praktik.

Att jag kommit in, tryckt på ja knappen och att det äntligen... jag menar äntligen... händer är sååå häftigt.
Jag har faktiskt aldrig hört talas om en  barnmorska som ångrat sitt yrkesval.

Puss/ Asta

Beställt (innan jag är fattig student)

Tredje glaset med rödvin.
Nu ska shoppas! Medans inkomst finnes.

Dock böcker jag vet att jag behöver å böcker som jag kommer vilja ha kvar.
Lärobok för Barnmorskor 833 kr



Och Obstetrik 897 kr



Det får räcka. För detta nu,

Puss/ Asta

Magi

... Detta inlägget skulle jag egentligen ha skrivit igår.
När upplevelsen fortfarande satt på sin synhinnan, ljuden fortfarande dansade i örat och doften satt kvar i näsan.
För igår var jag med om en, i det närmaste,  religiös upplevelse.

Jag har sommarjobbat som sjuksköterska på BB sedan i mitten av maj nu.
Jag går istället för en barnmorska och gör i stort sätt samma jobb som en barnmorska gör.
Jag välkomnar föräldrar, informerar, klämmer på livmödrar, hjälper till vid amning, observerar, tar prover på mor å bebis, hänger ibland lite blod, rondar, dokumenterar en faslig massa.
Det är ett superroligt jobb!
Det är så positivt. Kontrasterna mot Medicin är så stora, här är friska människor som är med om sin största stund på jorden.
Här är en fräsch å ljus miljö, här finns gott om personal, attityden hos dem som arbetar är positiv.
Jag har tid. Möten med patienterna får ta tid. Alla söta bebisar är en bonus.
Det är fantastiskt att få vara del av.

Men igår var det en av barnmorskorna som ropade in mej på en förlossning som gick undan.
Jag kan ju inte berätta några detaljer så klart kring patienten men hon var verkligen fantastisk.
En riktig powerwoman.
Allt var så stilla på rummet. Den födande kvinnan, hennes man, barnmorskan som satt uppkrupen i sängen, undersköterskan som rörde sej stilla å förberedde i bakgrunden. Och så jag då, som andäktigt såg på å försökte störa så lite som möjligt.
Allt var över på ett litet kick.
En kort stund av krystvärkar, ett huvud som blottades.
Samarbetet mellan barnmorskan och den födande kvinnan, intimiteten, barnmorskans hantverk i att plocka ut barnet med så mycket skydd som möjligt för att kvinnan inte skulle gå sönder.
Stum å med försiktig andning iakttog jag dem.
Allt var så stilla. Så vackert. Så högtidligt.
Flämtande och viskningar.
Och så föddes barnet. Ett alldeles perfekt litet barn. Så fulländat vackert.
Som drog sitt första magiska andetag.
Fyllde sina lungor med luft för allra första gången och sedan skrek.
Inget ljud kan vara vackrare.

Tårarna bara steg i ögonen på mej. Jag var lika berörd som pappan.
Vi kramades. Jag kramade föräldrarna. Jag smekte barnets huvud och fick fingrarna fulla av fosterfett. Jag omfamnade barnmorskan.
För att hon förlöst så fantastiskt och för att hon tänkt på mej.
Inkluderat mej.

Jag var hög hela kvällen. Somnade först efter klockan två i natt. Skulle upp halv sex i morse.
Men vilket fantastiskt jäkla jobb! Det mäktigaste och vackraste som finns.
Världens äldsta yrke.
Att hjälpa barn till världen.

Puss/ Asta

Mitt första inlägg

Hej!

Detta är mitt första inlägg på min alldeles nya blogg.
En blogg som jag skriver alldeles för min egen skull men som du gärna får läsa om du vill.
Denna blogg kommer att handla om min resa mot mitt drömyrke, min väg till barnmorskeyrket.
Jag ska bli jordemor jag.
Idag har jag tackat ja till att i höst påbörja Barnmorskeprogrammet 2015 i Borås.
I januari- 17 kommer jag, om allt går som det ska, att ha nåt fram.
Under tiden kommer jag att dokumentera allt här.
Alla framsteg och motgångar. Alla rädslor och tvivel. All glädje som jag är övertygad om att jag kommer att möta under resans gång.

En liten presentation kan vara på sin plats.
Jag kallas Asta i bloggvärlden. Jag är gift sedan en herrans massa år, har fyra barn mellan 28 och 21 år, tre barnbarn och en stor hund som är min baby. Jag har en massa politiska åsikter, ungefär lika många laster å ett å annat intresse men om det kommer ni läsa mycket lite här. Blir ni nyfikna så är ni välkomna in på min andra blogg, min första blogg, som mer omfattar hela livet. Länk har ni HÄR.
Jag bor i en liten stad men är från en stor. Jag är fyrtiosex år fyllda och har arbetat som sjuksköterska inom Medicin i tretton år men jag har velat bli barnmorska i hela mitt vuxna liv.

"Ett två tre på det femte ska det ske" står för att jag sökt Barnmorskeutbildningen fem gånger men först nu tackat ja. Livet kom emellan de andra gångerna. Nu är jag taggad, motiverad och så redo jag kan bli.
Min resa till att bli barnmorska började egentligen för 23-24 år sedan inne i ett slitet rum på Arbetsförmedlingens kontor.
Mina föräldradagar med tredje barnet var slut och jag behövde komma ut i arbetslivet för att få en lön.
En uppgiven trött arbetsförmedlare tittade på mej över glasögonens kant och sammanfattade vårt samtal:
Så. Du har alltså ingen utbildning, ingen arbetslivserfarenhet, ingen barnomsorg och inget körkort.
Ja du, det blir inte enkelt att hitta något jobb till dej.
Jag stod där med mina tre barn och när jag kom utanför dörren grät jag av skam men samtidigt föddes en beslutsamhet att INGEN skulle någonsin se på mej med en sådan där hopplös attityd nåt mer, mina barn skulle aldrig mer uppleva att deras mor inte var att räkna med.
Så, jag anmälde mej till Grundvux. Sen fick jag barn igen och när hon, min yngsta, var arton månader läste jag Komvux. Med sikte på att bli barnmorska.

Jag avslutade min sjuksköterskeutbildning 2002 och har sedan dess arbetat på Medicin.
Ett slitit men roligt jobb, år jag aldrig kan ångra.
Jag har lärt mej massor så klart, jag har haft underbara kollegor och en del av dem har blivit vänner som jag hoppas ha kvar livet ur.
Drömmen om att bli barnmorska har kommit och gått.
Mest gått de senaste åren får jag väl erkänna.
Men så i våras, av olika anledningar som jag inte går in på här nu, så blev jag erbjuden ett sommarvikariat på BB.
Och jag älskar det!
Efter det fanns ingen återvändo, nu var det bara att köra!
Jag hade hoppats på en betald utbildning men när jag härom dagen fick veta att jag inte beviljades det så tog det inte många timmar innan jag bestämde att jag kör ändå.
Låg lön och ännu mer studieskulder till trots.


Du är varmt välkommen att följa min resa.


Puss/ Asta