Så kom då äntligen beskedet om vart vi skall praktisera.
Allra mest spänd var jag inför förlossningspraktiken av någon anledning där jag så himla gärna ville vara "hemma."
Men Varberg erbjöd bara Boråsstudenterna 1+1 plats och Halmstad lika så.
1+1 betyder att klassen delas så de tar en första perioden och en andra.
Tycker det är lite märkligt (läs dåligt) då Borås tar emot 7+7 utan att ha så väldigt många fler förlossningar.
Vi är fyra stycken i klassen som har nära till Varberg och fyra som har närmst till Halmstad.
Som falkenbergare ligger jag mitt emellan med någon mil närmare till Vbg.
Mentalt hade jag försökt ställa in mej på Boråsplacering men jag hoppades ju ändå.
Men nej, så blev det inte.
Jag kommer att börja med v. 3-5 med praktik på BB i Borås.
Det kan ju vara kul att se nåt annat, Varbergs BB vet jag ju hur det fungerar efter att ha jobbat där i somras.
Sen gör jag Mödravårdsplaceringen v. 6-10 här i min hemstad. Det var fantastiskt skönt.
Kan åka hem på lunchen om jag vill.
Sist gör jag förlossningsplaceringen v. 11-18 på förlossningen i Borås.
Nu är det som det är och det får lösa sej.
"Problemet" med Borås är mest logistiskt och ekonomiskt plus att jag får vara borta mycket från Noah och Gottfrid. Jag tror säkert att det är ett trevligt sjukhus och jag har hört mycket positivt från barnmorskor som gjort sin praktik där.
Jag hade helst velat ha förlossningen först, det tror jag de flesta i klassen ville, det är den jag både längtar och fasar mest för men jag ser helt klart fördelar med att vänta till våren.
Kanske känner jag mej lite mer varm i kläderna då och på våren föds fler bebisar.
Förhoppningsvis är väglaget såpass bra att jag kan bo hos pappa som bor 40 min där ifrån men med en väg som är lurig, halkig och med mycket vilt.
Bara jag tänker på praktiken så uppstår ett känslokaos i kroppen av lycka, spänning, glädje, förväntan, rädsla, osäkerhet och allting. Men det positiva och glada överväger absolut!
Det allra allra viktigaste, långt viktigare än placeringar är att få handledare som man trivs med och känner sig trygg ihop med. Där det är okej att fråga, klanta sej, vara osäker å i vägen och där man känner sej uppmuntrad och välkommen.
Jag har i min roll som sköterskestudent och som sjuksköterska sett båda sorter av handledare verkligen. Deras omsorg om studenten är minst lika viktig som deras kunnande.
Borås högskola är jag förövrigt rätt less på just nu.
Hade jag vetat vad jag vet idag så skulle jag sökt Göteborg istället.
Vi studenter har ständigt inlämningsuppgifter att hålla deadline till.
Det är ett visst datum och klockslag och när det passerats så stängs inlämningen ner.
Lärarna har 15 arbetsdagar på sej att rätta tentan/ uppgiften men håller det aldrig.
Alltså aldrig som i aldrig.
Jag inväntar fem-sex olika tentor och inlämningsuppgifter där tiden passerat.
Den jag väntat på längst, Neotentan är idag på 25:e dagen.
Det kanske låter petigt att bry sej om det där men grejen är att om vi är underkända eller behöver komplettera några uppgifter så har vi med ens vääääldigt mycket att göra innan jul. Och då ska vi inte prata om stora salstentan som kan komma att behöva skrivas om.
Det är skitdåligt och det här kokar i hela klassen.
Hopp. Det var lite om det.
Sitter i dagarna med individuell inlämningsuppgift i att hitta på en projektplan inom Epidemiologi där minst 4 begrepp skall användas. Fem sidor exk litteraturlista och försättsblad.
Fattar näst intill ingenting.
Forskare ska jag icke bli. Men lära mej att lyssna med trätratt, DET ska jag bli en jävel på.
Puss/ Asta
