Tyvärr tar vägen slut här.

Jag hade ju tänkt att blogga ytterligare något år om den första tiden som barnmorska med alla känslor det innebär. Men sist jag arbetade hade jag ett samtal med chefen, flera kollegor till mej hade påtalat för henne om min blogg och om det olämpliga i att jag skriver om osäkerhet å annat.
Som ny på arbetsplatsen har jag ingen större lust att tjafsa även om jag tänker ett å annat om dessa "flertalet kollegor" som springer till chefen å skvallrar.
En dödssynd på andra ställen jag arbetat.

Alltså har denna blogg tjänat ut sin roll.
Tyvärr. Jag hade gärna dokumenterat min resa här. Jag tror oxå att det är en blogg som behövs för människor som sadlat om eller står i begrepp att sadla om i livet. En av anledningarna till att denna blogg startades var för att jag själv saknade en liknande blogg-

Till er som följt mej, blivande kollegor som kommenterat, jag önskar er all lycka till. Var rädda om er och traggla den förbannade metodiken.

Puss/ Asta