Nej, inte som gräddfilssås till chipsen (åhh, herre gud vad det skulle vara gott med chips nu kände jag plötsligt!) utan mer dipp som i tapp av tilltro till min förmåga.
Jag sitter hemma... andra veckan av två... och jobbar med D-uppsatsen.
Eller ja. Det är en del av problemet.
Jag jobbar inte ihjäl mej.
Det är sovmornar och solande och kompisumgänge och barnvakteri å ett allmänt slappande.
Jag kan inte. Jag vet inte.
Och istället för att då läsa och lära så kör jag strutsvarianten och låtsas som om problemet inte existerar.
Jag har nog alltid varit sådan. Lagt ner min själ i det som jag är duktig på och tycker är roligt (typ svenska och samhällskunskap i skolan) och mindre där jag känner mej oduglig (matten) när det vore mer logiskt att vända på energin.
Jag blir skitstressad av att mina klasskompisar verkar ha både koll och karaktär att sitta dagarna i ända.
Och jag blir deppig över att jag är ensam och inte har någon att diskutera och bolla med.
När jag skrev C-uppsatsen så var vi tre stycken. En var skitbra på att söka artiklar och gjorde mest det, den andra var jättebra på engelska och jag var bra på att skriva och få ihop text så jag tog stort ansvar där.
Här ska jag göra allt själv.
Fast jag HAR några jättegoa klasskompisar som verkligen är omtänksamma och visar hur de har tänkt å så.
Annars är det mer så att alla kör sitt race.
Dystra stunder tänker jag att det aldrig kommer att gå. Har rätt många såna dystra stunder.
Jag tänker att jag kommer sitta där i januari med en halvklar skitdålig uppsats och aldrig bli barnmorska.
Och det vore ju själva fan nu när praktiker å annat gått över förväntan, när jag faktiskt tror på att jag kan lära mej yrket. Att det tar stopp för en dum jävla uppsats som varken påverkar mitt kunnande inom barnmorskeri till eller ifrån.
Men så rycker jag upp mej!
Det SKA gå. Dummare människor än mej har fixat det och jag har ingen ambition om att den ska bli stordåd, bara godkänd, bara kunna casha in de där 15 Hp som jag måste ha för att få min legitimation.
Och tänk vad nöjd jag ändå kan vara över mej själv efteråt.
När jag gjort det helt själv.
Ska träffa handledaren imorgon. Hoppas känna mej lite upplyft och stärkt efteråt av det.
Puss/ Asta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar