Detta är min mer privata blogg som jag inte gör reklam för. Jag har den i första hand för att dokumentera min resa mot barnmorskeyrket för egen del. Framsteg och bakslag. Självförtroende och dippar.
Det känns som om det bara är jag och min trogna Freja som alltid kommenterar som är här inne, men så nu på mitt näst senaste inlägg fick jag en kommentar från "EW" som ville veta mer om utbildningen.
Kul! Varmt välkommen och tack för ditt tassavtryck.
Barnmorskeutbildningen i Borås är en sk modifierad distansutbildning.
Den är upplagd på tre terminer som övriga barnmorskeutbildningar i landet.
Termin 1 är det bara teori.
Termin 2 lite teori men i huvudsak praktik. Praktiken är förlagd med 3 veckor på BB, 5 veckor på en barnmorskemottagning och 8 veckor på förlossningen. Fokus på samtliga placeringar är normalgraviditeten och det normala barnafödandet.
Termin 3 fortsätter som termin 2, men praktikerna är istället 3 veckor på en gynekologisk avdelning, 5 veckor barnmorskemottagning och 8 veckor förlossningsvård. Nu med fokus den komplicerade graviditeten och riskförlossningen.
Under förlossningspraktikerna skall man medverka vid 50 förlossningar och 100 passningar.
Passningar är vård av kvinnan under förlossning men inte själva födandet.
Parallellt från termin 2 start skriver man sin D-uppsats. De allra flesta skriver två och två. Jag gör det inte.
Hur tuff är utbildningen?
Tja, det är en intensiv och komprimerad utbildning absolut men det mesta är ju spännande och något som jag brinner för.
Men jag måste ändå säga att ett heltidsjobb i vården är bra mycket tuffare än att bara gå i skolan. Man förfogar över sin egen tid på ett annat sätt.
Det är skillnad nu när man gör praktiken upptill 35 h/ vecka.
Jag har arbetat lite grann parallellt med första terminen, flera av mina klasskamrater har arbetat mer och hunnit det bra.
En hel del gruppuppgifter och seminarium är det ja. Jag som är "lite äldre" gillar inte det riktigt, föredrar mer tentor av traditionella mått. Vi har haft ett par hemtentor och en stor salstenta förra terminen.
Under första terminen när det var bara teori var vi i Borås en hel del.
Det är förlagt med föreläsningar typ måndag-fredag en vecka och sedan två veckor hemstudier för att sedan åter ha campusveckor. Allt är självklart inte obligatoriskt men alla som läst på högskola eller universitet vet att man har stor nytta att föreläsningsmaterialet för att veta hur och vad man bör plugga på. Annars blir det enorma mängder att läsa.
Måste nog säga att praktiken och det mentala är den stora prövningen för mej.
Oron att inte duga. Inte ha vad som krävs. Att vara för gammal. För nervöst lagd.
Jag kunde mitt jobb innan. Jag var respekterad bland kollegor och läkare och jag hade vänner bland kollegorna och var trygg. Nu är det okända vatten.
Det är den stora utmaningen för min del, inte studierna i sej.
Jag har lite taskig självkänsla och absolut, precis som EW skriver, ett kontrollbehov och hårda krav på mej själv.
Men samtidigt är det så jäkla roligt att äntligen göra detta. Att vara på väg.
Jag är så stolt att jag nästan spricker över att utbilda mej till världens finaste yrke där man får se både barn och föräldrar födas.
Puss/ Asta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar