Söndag. Imorgon startar tredje praktikveckan på Mödravården.
Två veckor har jag gått och MVC eller Kvinnohälsovården som det egentligen heter är verkligen en annorlunda värld jämfört med allt annat som jag upplevt. Större skillnad än Medicin och BB.
Känslorna från praktiken på BB Borås består och har förstärkts.
Jag trivdes bra där, kände mej trygg och som en "duktig student." Jag kunde redan väldigt mkt om BB vård efter mitt sommarjobb och den där oduglighetskänslan slapp jag där.
Här är som sagt allting nytt.
Jag hade lite svårt för min handledare initialt. Hon är en rätt barsk och direkt kvinna.
Hon korrigerar mej onödigt mycket kan jag känna. Är annorlunda i sitt handledarskap än vad jag är.
Jag är mer följsam och uppmuntrande. Mer "Så kan man oxå tänka men..." eller "Du är på rätt väg, om du gör så här istället" osv. Hon är mer som Brasse i Fem Myror "Fel, fel, fel, fel." :)
Men jag gillar henne mer och mer. Vi är olika som personer, olika i vår patientkontakt men jag måste få vara jag och jag kan lära mej väldigt mycket av henne. Hon har ändå en omtänksamhet kring mej och en humor som jag kan uppskatta.
Jag slåss med mina oduglighetskänslor. Och är i högsta grad student igen.
Spänner mej även vid kapillära blodprov :) Känner mej obekväm vid patientkontakt.
Framstår som en idiot antagligen.
Men jag tycker att arbetet på mödravården är väldigt roligt och varierande.
Och jag har lärt mej en hel del.
Att ta cellprov är jätteroligt. Det låter perverst men så är det. Dagens roliga stund.
Jag har även fått känna på en å annan livmodertapp, lyssnat med tratten, hittat hjärtljud med dopplern, mätt symfys-fundusmått, tagit prov utan butterfly vilket jag knappt gjort sedan utbildningen, prövat att hålla preventivmedelsrådgivning och imorgon bitti skall jag hålla i en inskrivning.
Hjälp!
Nästa vecka ska jag delta i en föräldrautbildning och hålla i avsnittet om smärtlindring... fördelar och biverkningar.
Det känns spännande.
Tre veckor kvar och sen väntar förlossningen.
Det som jag ser mest fram emot och fruktar mest samtidigt.
Det som känns som själva essensen av utbildningen.
Åtta långa veckor när man måste hålla sej frisk och helst inte sarga sitt självförtroende allt för hårt.
Jag ber till Gudarna om den raraste handledaren i världen då så jag får den tryggheten i alla fall.
Som väntat sliter utbildningen på mitt psyke och jag har en hel del privat som oxå kostar på.
Men det funkar. Det fungerar och veckorna går.
Puss/ Asta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar