Magi

... Detta inlägget skulle jag egentligen ha skrivit igår.
När upplevelsen fortfarande satt på sin synhinnan, ljuden fortfarande dansade i örat och doften satt kvar i näsan.
För igår var jag med om en, i det närmaste,  religiös upplevelse.

Jag har sommarjobbat som sjuksköterska på BB sedan i mitten av maj nu.
Jag går istället för en barnmorska och gör i stort sätt samma jobb som en barnmorska gör.
Jag välkomnar föräldrar, informerar, klämmer på livmödrar, hjälper till vid amning, observerar, tar prover på mor å bebis, hänger ibland lite blod, rondar, dokumenterar en faslig massa.
Det är ett superroligt jobb!
Det är så positivt. Kontrasterna mot Medicin är så stora, här är friska människor som är med om sin största stund på jorden.
Här är en fräsch å ljus miljö, här finns gott om personal, attityden hos dem som arbetar är positiv.
Jag har tid. Möten med patienterna får ta tid. Alla söta bebisar är en bonus.
Det är fantastiskt att få vara del av.

Men igår var det en av barnmorskorna som ropade in mej på en förlossning som gick undan.
Jag kan ju inte berätta några detaljer så klart kring patienten men hon var verkligen fantastisk.
En riktig powerwoman.
Allt var så stilla på rummet. Den födande kvinnan, hennes man, barnmorskan som satt uppkrupen i sängen, undersköterskan som rörde sej stilla å förberedde i bakgrunden. Och så jag då, som andäktigt såg på å försökte störa så lite som möjligt.
Allt var över på ett litet kick.
En kort stund av krystvärkar, ett huvud som blottades.
Samarbetet mellan barnmorskan och den födande kvinnan, intimiteten, barnmorskans hantverk i att plocka ut barnet med så mycket skydd som möjligt för att kvinnan inte skulle gå sönder.
Stum å med försiktig andning iakttog jag dem.
Allt var så stilla. Så vackert. Så högtidligt.
Flämtande och viskningar.
Och så föddes barnet. Ett alldeles perfekt litet barn. Så fulländat vackert.
Som drog sitt första magiska andetag.
Fyllde sina lungor med luft för allra första gången och sedan skrek.
Inget ljud kan vara vackrare.

Tårarna bara steg i ögonen på mej. Jag var lika berörd som pappan.
Vi kramades. Jag kramade föräldrarna. Jag smekte barnets huvud och fick fingrarna fulla av fosterfett. Jag omfamnade barnmorskan.
För att hon förlöst så fantastiskt och för att hon tänkt på mej.
Inkluderat mej.

Jag var hög hela kvällen. Somnade först efter klockan två i natt. Skulle upp halv sex i morse.
Men vilket fantastiskt jäkla jobb! Det mäktigaste och vackraste som finns.
Världens äldsta yrke.
Att hjälpa barn till världen.

Puss/ Asta