Finna ro i kaoset

Jag är precis som jag brukar. Otålig.
Jag har avverkat en vecka på utbildningen och känner frustration för allt som inte klaffat ännu.
Framför allt har jag svårt att få till det här med att plugga... vilket ju faktiskt känns någolunda centralt när man läser en utbildning.
Att generationsboende, ha närheten till Noah är något jag älskar men i detta sammanhanget ibland en källa till irritation. Eller kanske mer frustration.
Det är sällan tyst.
Det är konstant skitrörigt.
Jag hade alldeles glömt hur mycket prylar en liten människa behöver och drar fram.
Ingenting kan ligga framme för allt pillas på.
Dessutom så har både jag och dottern svårt att riktigt sätta gränsen å inse att DETTA är mitt jobb nu.
Det är så lätt att jag ska "kolla honom medan hon hänger upp en tvätt", "Noah vill ju vara med dej nu", "nä jag måste dammsuga av", "oj, nu är tvätten klar", "opps, mjölken är slut"...
Så är det. I det oändliga faktiskt.

Dessa två veckorna pluggar vi forskningsmetodik. Jag skulle inte säga att det är enkelt nej. Absolut inte.
Men det är ändå... off... på nåt vis. Det är inte "på riktigt" och snart ska den riktiga "trycka-fakta-in-i-hjärnan-eran" börja.
Då måste jag få till detta på ett bättre sätt.
Bli mer strukturerad. Schemalägga pauser.
Antingen får jag se till att sitta på mitt rum. Med stängd dörr. Eller så får jag åka hemifrån och plugga på biblioteket eller nåt.
Jag måste få till det här känner jag.
Alldeles för mycket tid går åt till att passa barn, laga mat, gosa hund, dra en dammsug, spela spel på telefonen, hänga på facebook mm mm.

Jag MÅSTE hitta mitt sätt.
Hittills idag har kanske 30 minuter gått till studier.
Gha.

Puss/ Asta