Famlande

 

Jag är hemma från skolan idag.
Flertalet föreläsningar är inte obligatoriska men självklart är det både önskvärt från skolans håll och gott för det egna lärandet att man är där.
Men idag kände jag att jag inte hann. Jag är tvungen att koncentrera mej på de examinationsuppgifter som skall lämnas  in innan Cypern.
Men det är två steg fram och ett tillbaka. För samtidigt missar jag ju och får ta igen dagens föreläsningar.

Jag känner att jag fortfarande famlar i formerna.
Vart jag ska sitta? Vad jag ska ha med mej?
Delvis vad och hur jag ska läsa.

Idag satt jag några timmar på biblioteket. Att plugga med en 1,5 åring kring benen är nämligen inte särskilt enkelt.
Men jag gjorde några klassiska Astamisstag.
Som att glömma äta frukost. Jo, det kan tyckas märkligt men har man slarvat med frukost under minst 30 års tid så är det lätt hänt.
Som att inte ha med kaffe. Å inte ha med godis.
Så där knäpptyst var det inte heller.
Men jag fick läst några timmar i iallafall på biblioteket och sedan några timmar hemma. 
Jag får sitta nöjd med det.

Jag undrar hur de andra i klassen känner.
Jag hade nog förväntat mej att jag skulle läsa mer, fatta mer, glädjas mer.
Jag irrar mest runt i någon slags förvirring över vem jag är, hur det ska göras, om jag förstår rätt och hur jag passar in.
Allt känns fortfarande väldigt nytt och väldigt oklart för mej och jag blir både avundsjuk och irriterad på de av mina klasskamrater som är så säkra, vet så tvärsäkert, tror så mycket om sej själva.
Dom är få skall tilläggas. De flesta av tjejerna verkar ödmjuka och fina även om jag känner mej gammal.
Hopplöst gammal.

Puss/ Asta