Tvivel

"Det kallas tvivel det där som stör. Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör och jag ser hur du tänker på nåt, hur du längtar dej bort som en fågel i bur. En obehaglig distans, en konstig känsla nånstans. Det känns tomt eller hur?" Lars Winnerbäck.

Blogginlägg eller öppen dagbok?
Är det någon skillnad?
Denna blogg gör jag ingen "reklam" för och talar aldrig om. Den är först och främst skriven för mej, för att dokumentera min resa mot att bli barnmorska.
Men ja, det gör en liten skillnad om det är en blogg eller en dagbok.
I ett blogginlägg skulle jag kanske försöka att hålla en lite peppigare ton. Här, i min dokumentation, vill jag vara fullkomligt ärlig.

Det är ett par dagar kvar till förlossningspraktiken. Förlossningskonst I.
Jag känner ett visst... krav eller ska jag snarare säga förväntan från omgivningen om att det skall kännas roligt, inspirerande, spännande och äntligen.
Jag vet att jag borde känna så.
Jag har väntat ett halvt liv på detta. Velat bli barnmorska hela mitt vuxna liv och förlossning är så mycket barnmorskeri det går.
Men, allvarligt talat känner jag mej mest rädd just nu.

Jag försöker tänka att jag är student.
Det är meningen att jag skall vara ny.
Ingen förväntar sej att jag ska greppa situationen och vara säker och självständig.
Jag upprepar mantran för mej.
Luuuuugn.
Tuuuung.
Tryyyyygg. 

Just nu är jag så himla skraj.
Rädd för att det kommer bli överväldigande tungt.
35 h/ veckan treskift. Mer än heltid.
Plus studieuppgifter.
Plus att man skall vara alert, skärpt, framåt hela tiden.
Plus en massa pendling och sova borta.
Mina klasskamrater som haft förlossningsdelen nu såg alla mer eller mindre slitna ut.
Och jag är så himla skör för sånt här.
Att vara ny inför en handledare, en grupp, arbetsuppgifter.
Jag har... åtminstone idag... förlagt tron på mej själv att jag kan och att det är möjligt.

Eller ja.
Ibland känns det som att det är så oerhört mycket jag skall kunna, lära mej och hålla koll på.
CTG kurvor, elektroder på barnet, vaginala undersökningar, bedömningar om öppningsgrad, kommunikation med en kvinna i värkarbete, att förlösa, sy...

Jag ska försöka att inte älta detta så mycket utan arbeta på mitt positiva tänkande, på att vila det jag kan, göra mina avslappningsövningar och hoppas... hoppas... att jag oxå kan njuta lite av färden.

Puss/ Asta