Snart Campusdags igen

Bild: På biblioteket.

Två veckor av hemmaplugg är snart slut och nästa vecka väntar en intensiv Campusvecka med studier mellan 08-17 måndag -fredag vilket innebär att jag är borta "dörr till dörr" mellan 05:20- 19:00.
"Det normala barnafödandet" är en spännande, rolig och enormt intensiv kurs.
Jag räknar inte med att orka så himla mycket utöver detta. Hunden måste få sin runda men sedan blir det inte mer. Dammbävrar väntar alltså strålande tider, ingen jaktsäsong här inte.
Måste, måste, måste verkligen försöka få till tidig sänggång. Det kommer inte hålla att somna mellan 24-01 som är min normala sovtid.

Hur har hemmapluggandet gått då?
Ja så där får jag väl säga. Jag är en lat människa. Jag har svårt att sitta å läsa koncentrerat.
Det blir en stund här å en stund där. Med facebook, bloggkoll och annat emellan.
Blir så trött på mej själv och lovar varenda dag att imorgon ska jag skärpa mej.
Ett annat problem jag har är att jag snöar in på andra kapitel än de i studiehandledningen vilket egentligen VERKLIGEN är fullt tillräckligt och mer därtill.
Men så blir jag nyfiken på nåt, slår upp det och vips har jag "slösat bort" en timme eller två på ett kapitel som inte skulle läsas nu.
Ibland har jag åkt iväg till biblioteket. Andra dagar har jag anpassat mej efter Noahs rytm.
Läser ändå bättre på kvällstid.
Men veckan efter Campus är det ytterligare hemmavecka och vi kommer allt närmare Tentan med stort T och då krävs skärpning. Jag hoppas på att vi under föreläsningarna får hintar om vad som är viktigt att läsa in för just nu ter sej informationen som så stor att den blir ogreppbar.
Förstår... delvis... medan jag läser och i synnerhet efter andra eller tredje genomläsningen men jag minns det inte efteråt. Det är så jag kan följa med i resonemang men jag kan inte berätta själv.
Otillräcklighet is my middlename just nu. På alla plan.
Har varken direkt läshuvud, koncentrationsförmåga eller självdisciplin.
Och jag lägger för stor möda på att fantisera om hur bra det går för de andra.
Vilket ju faktiskt inte påverkar mej alls. Jag blir varken bättre eller sämre av deras resultat och förmågor.

Ändå är det roligt. Jag känner mej så grymt privilegierad som får pyssla med det här istället för att dra iväg till nåt slitsamt och halvtrist jobb. Alla jobb framstår som trista i förhållande till barnmorskans så visst måste jag vara rätt ute?

Puss/ Asta